söndag 1 januari 2017

Summering 2016

Ja-vad ska jag säga om 2016. Vi har vant (om man nu någonsin gör det) oss vid att ha ett barn som behöver lite mer än barn i samma ålder. Det tar tid-tid som gör att jag gått ner i arbetstid, inte mycket, men 10%. Träningen har tuffat på ganska så bra. 251 pass totalt. Det är 6 dagar 20.59 timmar och 57,7 % av dagarna har jag tränat. Det blev mycket promenader i somras efter Pokemon Go hade släppts-det var också en fin och varm sommar som tillät promenader utan en massa kläder:)

88 Body Pump pass (4713 min / 3d 06:33:00) 98 Styrketräningspass (3565 min / 2d 11:25:00)
Jag upptäckte Indoor Walking även om det bara blev 6 pass-så var det bra träning:) Lite Yoga, något varmpass och en del cykel. Bästa 2016 var: Resan till Sardinien med småttingarna, sommaren, Cassius (senaste kattillskottet), Gabriels betyg och att Ph väntar bebis.

Sämsta 2016 var: Konstant trött, cancer i familjen, hade inte tid att genomföra projektledarutbildningen jag påbörjade, Jamaicaresan med Ving, ständig tid och sömnbrist. Whiplash som gjort att jag haft ont i huvudet i tid och otid.

Året kändes inte bra trots den fina och långa sommaren. Det var som jag var lite off key hela året-bara sprang mellan alla måsten utan någonsin vara här och nu. Ständigt dåligt samvete och prioritera om för att hinna med det mest väsentliga.

Målen för 2016 var att lära mig fler tecken och det har jag gjort, massor! Ett annat mål var att jobba mindre-och det har jag gjort:) Sist men inte minst, jag skulle träna mer-och det har jag gjort. Inte så mycket mer som jag kanske önskat. Men jag kom nästan upp i 7 dagar:) Så-målen uppnådda:)

För 2017 önskar jag mig en frisk litet barnbarn, botad cancer (fortfarande inte jag som har cancer), lagom med jobb och MER kvalitativ träning. Vill även slimma till formen något. Målet är 65 kg 1/5-2017. Det kommer jag fixa om jag inte fortsätter stressa runt.

lördag 5 november 2016

Kyla och smärta

Ja-de två sakerna går hand i hand. Det verkar ändå som kroppen vänjer sig, men det tar tid. Idag är det iaf lite torrare och kylan känns inte fullt lika påträngande. Har haft två lediga dagar med barnen och har tre nätter på raken kommit upp i minst åtta timmar!! Sådan lyx! Tyvärr är jag då också väldigt seg igång då jag är stel och har ont när jag vaknar. Tar en timme att få igång kroppen. Har iaf varit och tränat ben i förhoppningen att det lilla ryggskottet ska ge sig. Vi lär se imorgon. Stretchade iaf ordentligt. Nu ska jag fortsätta lyssna på min superbraiga ljudbok-Kaninjägaren

torsdag 13 oktober 2016

Mera gnäll-men jag försöker

Första tanken idag-måste jag gå upp, det är ju natt! Vaknade tyvärr med värre värk i bröstryggen än innan sjukgymnastbesöket igår. Skit! För alla som inte vet så blev jag(eller min förra bil) påkörd när jag stod still vid ett rödljus förra året. Jag gjorde enligt konstens alla regler dvs åkte till akuten, de undersökte mig noga, fick piller för att motverka de spänningar som blir efter en påkörning, gick till sjukgymnasten så fort det gick (2 dygn efter) och har följt alla rekommendationer. Ändå har jag fått en whiplash. Eller, egentligen så finns det bara ett sätt att undvika den typen av skada och det är att ge f-n i att bli påkörd. Hur som, jag har problem fortfarande. Nu har jag fått hela ryggen röntgad, inte pga whiplashen, utan för att se hur min ryggrad mår i dagsläget. Den mår inte jättebra, hade ett nytt diskbråck i nacken. Som tur är känner jag inte av det så mycket, bara lite il och nålar emellanåt lokalt. Inget som drar iväg ut i armen. Phew! Har blivit remiterad till Stockholm Spine center och det är mest för att jag behöver hjälp att anpassa mig efter skadan från krocken. Funderar en del på ergonomin på jobbet. Men även andra anpassningar som jag kanske skulle behöva göra. Träningen är lättast för mig att anpassa iom att jag har bra kunskaper själv och bollar med sjukgymnasten. Men hoppas ändå på att Spine center kanske har någon mer ide pga att de ser många sådana här skador per år. Iaf, igår lyckades jag lägga lillan tidigt och hade en lugn och skön kväll. Kollade på Netflix och Luke Cage och sedan en liten stund med ljudbok innan jag däckade..små små baby steps för att prioritera lugn o ro:) Utöver det hade jag en stund där jag bara var jag. Lunchade med Janna i MoS och var sedan och fixade naglarna. Hade en vision om att jag ville korta ner naglarna och ha matta naglar i en Nude-ton. Jag tycker resultatet blev precis som jag hade tänkt mig. Rent och enkelt. Avgör själv:)

onsdag 12 oktober 2016

Galet liv och panneknack

Helt seriöst får jag panik var och varannan dag. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar mitt liv men känner mig rätt fångad och instängd emellanåt. För mycket jobb, stor familj, egna intressen och måsten och en helkass kropp. Du hör ju själv hur illa det rimmar.Var finns tiden? Jag har försökt att strukturera om. Har gått ner i arbetstid. Jobbar 90% och har tagit bort hälften av SATS-klasserna. Men fortfarande inte så mycket ork. Krocken i november förra året spökar fortfarande och det är så sjukt frustrerande att få fruktansvärd huvudvärk från ingenstans-som också helt plötsligt kan få för sig att försvinna-puts väck. Mao ingen jätte ide att försöka ta med den i beräkningen utan jag försöker leva på. Jag försöker bli mer ego-o det är det svåra. Vad vill jag, vad gör mig glad, vad ger mig energi? Jag försöker hålla ned antalet uppbokade dagar-men allt går inte att smita ifrån. Träna måste jag göra, annars blir allt värre..och det ger energi! Jag orkar inte umgås med andra barnfamiljer, jag orkar knappt med min egen vissa dagar. Jag orkar heller inte med drama, så kompisar som är roliga men kostar för mycket att umgås med just nu går bort-hur mycket jag än tycker om dem. Hör du hur det låter? Jag är bara inne på andra månaden med mindre jobbtimmar, så jag tror att jag kanske kommer få snurr på allt igen. Just genom att minimera allt och fokusera på det som verkligen är viktigt! Kärlek är viktigt! Sömn! Gå till lekparken med barnen..kramas. F-n vad gammal jag är.. Har plockat fram mitt gamla SNES och jag tänker dumspela för mitt egna höga nöjes skull en stund på kvällen när lusten faller på. Sedan ska jag hitta en riktigt bra ljudbok att njuta av när jag har ett par minuter för mig själv..det är min plan just nu.:) Glamoröst va?

tisdag 3 maj 2016

Oj-verkar som jag lagt ner bloggen

Fast vill göra en uppdatering. Det har nu gått dryga fyra månader på det nya året. Ännu så länge har jag hållit mina löften till mig själv. Jag har arbetat mindre, gått TAKK (teckenstödskurs) tillsammans med Gabriel och äntligen fått en bra kontinuitet i träningen. Känner mig väldigt nöjd med min träning under april och jag har lyckats köra 4a pass i veckan-utan att det tagit onödig tid från barnen. Har provat Indoor walking 2 ggr och tycker det är ett bra komplement till min träning och kommer försöka köra det en gång i veckan. Barnen växer och mår bra-det är huvudsaken. Även om My i perioder inte mår hundra av olika skäl så har hon utvecklats mycket sista året. Hon förstår mer och mer av vad vi säger och vi börjar kunna förstå henne-skönt för alla parter. Jag har helt struntat i att fundera över vikt och istället försökt fokusera på att äta och träna regelbundet-jag hoppas det ger resultat i form av en piggare och starkare Thérèse:)

Fortsätt kämpa därute, det är ni värda<3


fredag 1 januari 2016

Summering 2015

2015 swischade förbi i ett rasande tempo. Tyvärr är det jobbet som tagit mycket av min tid. Men jag har även hunnit med att vara med familjen i fjällen och en resa till Kreta. Träningen blev lidande av arbetssituationen. Inga korta pass under luncherna och ett riktigt dåligt skov i september där träning knappt var möjlig. Men det var också resultatet av mycket intensivt stillasittande på jobbet. Haft järnbrist från juli till oktober vilket resulterade i huvudvärk, trötthet och hjärtklappning när jag fick upp pulsen. Inget som direkt gynnade träningen. I november var vi lite olycksdrabbade. Först var vi alla sjuka i en långdragen snuva med ont i halsen och hosta, tom jag var snuvig! Sedan fick Gabriel knäskålen ur led och knäckt, och fick gå med gips från grenen ner till fotleden i fyra veckor. Jag blev påkörd när jag stod still med bilen i en rondell, vilket resulterade i ofrivillig vila i nästan två veckor. Sedan avlivades Zoe.

Om jag ska fokusera på lite positiva saker så minns jag med värme de månader älskade Lisa bodde här. En av de mest mysiga människor jag träffat på. Madonna-konserten var en upplevelse, och det är en av många saker jag gjort tillsammans med David. Kristina från Duvemåla som jag var och såg med Philippa-älskade den! Fick mig att tänka på mig och Christer, vilken tur vi har som har varandra! My har under året fortsatt att utvecklas och tecknar nya ord hela tiden, älskade ungen! Året avslutades storstilat med Star Wars The force awakens på IMAX och jag satt helt uppslukad under hela filmen, fantastiskt!

Målet för 2015 var att hålla igång träningen och med tanke på utredningen av My i början på året, två olika förskolor under tre månader och jobbet så tycker jag att jag lyckats. Någon vidare beachform hade jag inte under sommaren-men jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt mycket om hur jag ser ut. Utan fokus har mer varit på att orka-och det har jag gjort, även om det periodvis varit lite väl nära gränsen på min ork och förmåga.

Mitt mål för 2016 är att lära mig fler tecken! Jobba mindre och träna mer så jag orkar med!

Jag är tacksam för så mycket!

8872 min / 6d 03:51:39
Total sträcka:
72,71 km
Antal träningspass:
209
Antal dagar med träning:
183 (49,6% av 369 dagar)
Snitt sträcka per vecka:
1,38 km (baserat på ca 52,7 passerade veckor)
Snitthastighet:
5,03 km/h
11:55 min/km

måndag 30 november 2015

Idag somnade hon in

Älskade Zoe som inte varit sig själv större delen av sitt liv. Började så bra med en katt ful av spunk. Men en graviditet senare så utvecklade hon foderallergi. Många svåra behandlingar och ändå inte helt hundra. I helgen kom jag hem till en mycket sjuk katt. Idag fick jag ta det svåra beslutet att åka in med henne. Hon var så fruktansvärt mager och det gick så fort utför. Så ledsen. Men, hon var bortom räddning, antagligen varit dålig rätt länge utan att det märkts nämnvärt. Typiskt katter. Du är saknad, även om jag mest saknar den katt du var innan du insjuknade från början. Tack för lite drygt 8a år min vän! Vi ses!